17.

Vinden i idet
som björnen. På sjöarna
inte en krusning.

Gårdens ansikte
ligger med öppen mun och
hängande tunga.

Bilarna sover
som katter framför spisen.
Traktorn snarkar lågt.

Än drar sig solen
bortom horisontens rand
i sin himmelssäng.

Rymden breder ut
sina fält av tidlöshet.
Snart klockornas klang.